Fyra år med Gossen.


Idag är det prick fyra år sedan, som jag satt men en jamig liten röd pälsboll i en bil påväg hem till min lägenhet.
 
Det var tre månader efter att jag fått flytta in i min förstahands-lägga. Och jag visste redan då, när vi kånkade in möbler och åt middag på en ouppackad kartong, att det snartsnart skulle få tassa runt en mjuk ny kompis inne hos mig. "Där kan vi inte ställa nåt för kattens matskålar ska få vara i det hörnet". Samtidigt var jag så himla orolig över att den drömmen aldrig skulle bli sann, fastän jag bestämt mig till hundra.
 
Men så i mitten på januari surfade jag runt och hittade till ett katthem som verkade bra, och där var han. En röd gosse med vita tassar, som beräknades vara fem år och en riktig kelgris. Det fanns en kort beskrivning på varje katt, och hans stämde så bra in på mig och min situation tyckte jag. Så jag mejlade och sa att jag ville adoptera.
 
Och nästan en månad efteråt tassade han in hos mig för första gången.
Gossens historia är att han gått hemlös ett tag och sen blivit upphittad på en camping. Mycket mer än så vet man inte riktigt. Men jag hoppas att hans tidigare ägare var snälla mot honom, och att han blev hemlös pga nån icke-hemsk orsak. Kanske var det bara menat att just han skulle till mig.
 
Det är jätteknäppt att tänka på tiden innan, när han inte var min. För det känns nu som att han alltid funnits. Som att han alltid suttit på sängkanten varenda kväll, petat mig på armen, och velat att jag ska lägga ut den så han kan somna i min famn. Sicken himla tur att jag skickade det där mejlet va!
 
Av alla val jag gjort i livet, så är definitivt att ta hand om honom ett av de bästa<3
 
 
 
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
Allmänt, Gossen, Tankar | Adoptera, Gossen, Katt | |
#1 - - Daniella 🌙:

åh<3

#2 - - Ellen:

Men fy sjutton så fint! <3

Svar: <3
Ronette

Upp