Vecka 36.


Ny vecka och första veckan i september.
Jag har nog aldrig längtat efter höst så mycket som i år, samtidigt som den just nu känns ganska tom. Det är första hösten på fem år som jag inte har en varm röd pälsboll i mitt knä om kvällarna.
14 veckor(!) har gått. Tillräckligt länge för att en vardag utan kisse inte känns så konstigt längre. Men tillräckligt kort för att fortfarande minnas hur det kändes att fläta in fingrarna i hans fluffiga päls på magen.
 
Men som sagt är hösten ändå mycket välkommen. Jag tycker att det har varit en ganska jobbig sommar, mycket på grund av ovanstående såklart, men även på grund av den otroliga värmen och hur ett klimathot blev så påtagligt. Hur det inte gick att röra sig en centimer utan att svetten rann överallt, och "herregud-ska-det-vara-såhär-varje-sommar-nu!?"
 
Är pepp på höstkläder! Rota fram kängorna och halsdukarna.
Köpte en ny mössa senast igår och spanar lite efter den perfekta rutiga kavajen att ha till. Har tänkt visa upp här vad jag inspireras av stilmässigt i höst, och även min traditionsenliga "5 plagg-lista" är på g.
 
Ser fram emot kvällar framför teven invirad i filt, söndagspromenader i frisk höstluft, doften av en gryta som puttrar på spisen. Att eventuellt lära känna en till pälskompis som skulle vilja bo hos oss. Nybakade kanelbullar en ledig fredagseftermiddag. Sånt.
 
Jag är spänd på hur söndagen blir. Nu på söndag. Spänd på ett ganska nervöst oroligt sätt som jag läst att de flesta verkar vara. Har tänkt att jag aldrig vill skriva om politik här, men det är ju en viktig vecka det här. Följer debatter och utfrågningar med glasögon på och tekoppen jämte.
Tänker gå och rösa på valdagen (och hoppas ni som kan gör det också!)
 
Ska såklart rösta för ett öppet och jämställt samhälle. Tycker att Elsa gjorde en bra liten sammanställning med ett par punkter som kännetecknar varje parti, ifall en nu inte har bestämt sig än.
 
Hörs!
 
 
 
Allmänt, Tankar | | 2 kommentarer |

Vecka 33.


Hej hörni. Så tomt här nu. Lite kaos i vardagen för tillfället så då står internet still liksom. Gillar ändå hur bloggy avspeglar livet så.
 
Aja.
 
 
Har massa att visa i alla fall så kommer nog kicka igång det här stället lite mer på riktigt snart. Ska visa hur vi hade det på Gotland. Vad jag läser för bok just nu. Ytterligare ett gäng sommarpratare som jag lyssnat på. Och sånt.
 
Idag känns nästan som den första höstdagen. Typ 18 grader och regn som hänger i luften. (Hur sjukt förövrigt att 18 grader känns som höst). Har nog aldrig längtat till höst så mycket som just det här året. Att gå svala promenader och sparka i löven, att kolla cheesy tvprogram på kvällen i gosig polotröja. Beställa glasögon och embracea glasögon-looken. Ska gå på loppisar under lediga dagar (och komma på nåt litet inredningsprojekt tror jag).
 
 
Hur är det med er? Ser ni fram emot hösten?
Pöss hörs snart igen.
 
En höstig Gossen fick illustrera det här inlägget. Om ändå den fluffiga lille magen var här nu..
 
 
Allmänt, Tankar | | Kommentera |

Minirecensioner på sommarpraten jag hört hittills, del 2.


 
Claes Månsson
För det första, en fantastisk berättarröst. Att lyssna på Claes blir liksom aldrig stelt eller stolpigt. Fin röd tråd genom hela pratet som handlar om att vara en (lång) man som är blyg och känslig och helst bara vill gömma sig. Men istället hamnar han på scen. Så fint prat. Lyssna!
 
 
Katarina Wennstam
Kanske (eller jo, ja!) årets viktigaste sommarprat. Om kvinnors rätt till sina egna kroppar. Om hur kvinnliga vs manliga brottsoffer blir behandlade.
 
 
Victoria Silvstedt
Lite tråkigt berättat, väldigt mycket läsa-från-pappret. Hade nog önskat lite mer djup och kanske få veta nåt som en inte redan visste om henne.
 
 
Stefan, Ebbas Pappa
Det här sommarpratet är så svårt att kritisera, eller det tar emot att göra det. Men här hade jag "förväntat" mig ett sorgsamt men fint och berörande prat om en älskad och förlorad dotter. Istället hör jag en förkrossad man berätta om sig och hur han förlorat hela sin vardag. Tycker inte heller det kändes som rätt tillfälle att kritisera hur Sverige hanterat terrorattacken, kanske skulle det ämnet få ett eget tal istället. Jag tycker han borde fokuserat mer på Ebba och deras relation just här, än hans trasiga vardag som blev kvar.
Och obs vill inte alls förminska hans sorg! Att förlora ett barn så måste vara fruktansvärt att vara med om. 
 
 
Marko Lehtosalo
Förvånansvärt bra! Älskade att han visade sig så sårbar och öppnade upp kring barndommen.
 
 
Jonas Waltelius (Framröstad av lyssarna)
Jonas berättar om sin svensexa som går totalfel.
Ett av de praten jag på förhand sett mest fram emot. Om hur livet kan ta en väldigt snabb vändning och att en inte borde klaga på petitesser. Rörande och fint.
 
 
 
Allmänt, Tankar | Sommarprat | | Kommentera |
Upp