Om mina vitaste skor
För åtta månader sedan införskaffade jag mina allra käraste Palladiumskor. Tror att det fanns två par kvar i min storlek när jag väl bestämt mig helt. Jag hade i alla fall gått och spanat på de vitaste hur länge som helst och har verkligen en förkärlek till i stort sett allt som är riktigt krisp-vitt.
Var lite rädd för att de skulle bli allt annat än vita när jag började använda dem men de fick ändå följa med på utflykter under hela sommaren:
Till Saltholmen
På språng
Och på midsommar, till exempel
De klarade sig helt okej bra. Men som ni vet huserar jag i Göteborg och här är det ju inte uppehåll alltid...
Regn och slask gjorde att de efter några fler månader såg ut såhär istället:
Ledsna skor :(
De behövde bli glada igen så jag drog ur skosnörena och sulorna, köpte en burk Vanish och sen var det bara att börja skrubba. Skosnörena fick en tur i tvättmaskinen. (Nu undrar ni varför jag inte körde skorna i maskinen också: vågade inte.)
Receptet:
Diskborste
Ljummet vatten
Vanish + burk att blanda ut pulvret i
Lite pappar
Och en massa tålamod.
Jag använde förresten plasthandskar också eftersom det där pulvret känns så obehagligt mot huden (och svider som attan om man råkar ha bränt sig i ett tidigare sammanhang!)
När de fått torka ser de nu slutligen ut såhär:
Inte som nya men verkligen tusen gånger bättre. Nu kommer jag knappt våga använda dem igen.
sjukt snygga