this past week. - Månadens bok, januari.

Månadens bok, januari.

Ett av mina mål under det här året är att börja läsa mer, vilket jag hade som mål redan nu året innan men ja.. det gick sisådär med det. Så därför har jag gjort det lite mer specifikt för mig själv den här gången: minst en bok i månaden, ska det bli.

Nu i januari blev det faktiskt två. De ska vi kika närmare på nu.

Jag har läst Alltings Början av Karolina Ramqvist som jag köpte på bokmässan i höstas efter att ha hört så mycket gott om den, och den andra är Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie som jag fick i julklapp.

Vi börjar med Alltings Början.

Berättelsen utspelar sig under 90-talet (som man ibland blir påmind om med olika typiska referenser) och har Saga som huvudperson, en femtonårig tjej som bor med sin konstnärsmamma som är feminist ut i fingerspetsarna. I inledningen börjar Saga gymnasiet och där träffar hon Pauline. De blir kompisar på stört och Pauline tar med Saga till en av sina favoritaktiviteter: att sitta på café och spana på en viss kille vid namn Victor Schantz.

Victor Schantz är festfixare och "viktig", en sån där som alla känner till och som alla vill hänga med. Utan att hon hinner fatta börjar Saga och Victor att ses. Deras (destruktiva) relation ska komma att pågå i 10 år.

Feminism i sig är också nåt som har en central del i boken, och som Saga och hennes kompisar funderar mycket på, liksom innebörden och hur man ska bete sig. Sagas mamma vill förstås att hon ska bli självständig, ta för sig och inte backa för att tycka.

Den handlar om det klassiska "hitta sig själv" och gränsen mellan barn och vuxen.

Saga får chansen att skriva krönikor och kolumner, men hur hanterar man att tycka och yttra och samtidigt få hat-brev i inkastet? (Just det här kan ju appliceras även på nutiden. Allt detta himla näthatandet.)

Berättelsen är spännande, ögonöppnande, komisk, igenkännande och tragisk på samma gång. Lätt att fastna i.

Favoritcitat:

Detta → "Mitt hjärta står stilla inuti bröstet. Det rör sig inte. Hur länge kan det vara så stilla utan att någon märker det, utan att jag faller död ner på gruset, utan att ens några halvviktiga små kropssfunktioner avtar?"

Och det här → "Vi står under himlavalvet täckt av girlader och moln, hundraåriga epikueriska fresker av nakna änglar och keruber med harpor och pilbågar, jag precis intill hovmästarbåset i marmor och palisander som är tomt nu och han bredvid, med en blick som flackar över lokalen".

Hundöron-poäng:

Jag älskar att läsa böcker med fingertopps-meningar som man vill markera och spara, de sidorna gör jag alltid hundöron på för att kunna gå tillbaka till, kanske formuleringar att inspireras av när en själv ska knåpa fram fraser. Den här fick klart över godkänt i bra meningar.

Bok nummer två:

Även den här boken har jag hört så mycket bra om, så jag blev ännu mer pepp på att börja bläddra i den efter att ha öppnat den ur julpappret. Dessutom kommer den ju att ges till alla elever som går i årskurs 2 på gymnasiet i Sverige. "För vi tror att om alla vore feminister, så skulle världen vara mer rättvis." Amen to that.

Sträckläste förövrigt hela en kväll innan läggdags.

Boken har verkligen inte någon "alla män är skitstövlar"-mentalitet, vilket icke-feminister verkar tro, utan handlar mycket i grund och botten om att flickor och pojkar måste uppfostras likadant. Punkt. Både flickor och pojkar ska lära sig att intelligens, förmågor och kreativitet inte handlar om kön.

Älskar detta. "Då bestämde jag mig för att börja kalla mig en Lycklig feminist."

Chimamanda tar hål på myter och radar upp sanningar. Om att flickor uppfostras till att vara pojkar till lags, men inte tvärtom. Och hon pratar om den manliga blicken.

Man nickar och håller med. Såsom det här angående att flickorna ska laga mat åt pojkarna: "Att kunna laga mat är förresten både nyttigt och praktiskt att kunna i livet, även för en pojke. Jag har aldrig förstått varför man överlämnar en så grundläggande sak – att kunna ge sig själv näring – till andra människor."

Hundöron-poäng:

Vek nästan varenda himla sida!

Klart slut. Läs båda!