Månadens bok, mars.
Ny månad imorgon innebär liten redovisning av den här månadens utlästa böcker. Det blev två den här gången, och båda handlar om överlevnad fast på två olika sätt, kan en väl säga.
Hoppar över hundöron-poäng den här månaden eftersom bok 1 är lånad från biblioteket, och bok 2 är inbunden (viker helst öron bara i pocketar). Okej:
Det är något som inte stämmer av Martina Haag.
"Man hör om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men man har ingen aning."
Sedan den här boken spridits som en löpeld i bloggvärlden och den dykt upp här och var i Instagramflödet så var jag tvungen att läsa den. Hade inte jättehöga förväntningar först, jag tänkte nog inte att den skulle vara så pass utelämnande som den faktiskt var. Lånade den på biblioteket och läste ut på tre kvällar. Det gick inte att sluta!
Det är en berättelse lite i två parallella delar. Huvudpersonen heter Petra och bestämmer sig för att åka iväg långt norrut för att jobba som stugvärd samtidigt som hon ska knåpa ihop sin nya roman. Romanen ska handla om Petras skilsmässa med maken Anders.
Kapitlen utspelar sig antingen i och ikring Stockholm (skilsmässa-romanen) eller i och kring Ráhnukka (där Petra skriver och försöker börja om på nytt). Jag blev mest berörd av Stockholms-kapitlen. Typ detta ↑
Favoritsida ↑
Okej. Såhär är det: detta är en extremt viktig bok tycker jag. Och det är den för att Martina berättar historien.
På grund av sådana här skildringar kommer verkligenheten ut från en trasig kvinnas perspektiv. Det är så himla ofta som det tystas om jobbiga saker, om hur saker verkligen känns. Särskilt tror jag kvinnor är tysta (eller tystas?)
Det är något som inte stämmer är sorgsen, jobbig, ont-i-hjärtat-ig. Men viktig. Och jag tror att prick alla kan känna igen sig. Läs!
På grund av sådana här skildringar kommer verkligenheten ut från en trasig kvinnas perspektiv. Det är så himla ofta som det tystas om jobbiga saker, om hur saker verkligen känns. Särskilt tror jag kvinnor är tysta (eller tystas?)
Det är något som inte stämmer är sorgsen, jobbig, ont-i-hjärtat-ig. Men viktig. Och jag tror att prick alla kan känna igen sig. Läs!
Jul med Bob.
Bok nummer två fick jag i julklapp, som den kattmänniska en är :D
Dessutom är ju Bob så himla lik Gossen på många sätt. Dels att han är rödhårig, men även att han också varit övergiven och sökt sig till människor för att bli omhändertagen. Just därför berör ju sådana här öden mig lite extra.
Dessutom är ju Bob så himla lik Gossen på många sätt. Dels att han är rödhårig, men även att han också varit övergiven och sökt sig till människor för att bli omhändertagen. Just därför berör ju sådana här öden mig lite extra.
Jul med Bob är en liten fortsättning eller förlängning på de andra böckerna. Om gatumusikanten James som hittar en hemlös katt. Eller är det Bob som hittar honom?
Och den här handlar såklart, som namnet antyder, om deras jul tillsammans.
Och den här handlar såklart, som namnet antyder, om deras jul tillsammans.
Kände igen mig så mycket i det här ↑ Alltså det här att ett djur kan utgöra världens bästa sällskap när man känner sig ensam. Har alltid känt lite så med Gossen också, att i samband med att jag räddade honom från hemlösheten så räddade han mig från ensamheten (ensam såsom i att komma hem till en tom lägenhet) VET att mina jobbiga stunder hade varit tusen gånger jobbigare utan honom.
Men förutom bandet mellan människa och djur så handlar den här boken också mycket om de hemlösas utsatthet, särskilt då under juletid. Som en sådan "självklar" grej att kunna ha värmen igång tillexempel, är inte alls särskilt självklar.
Det är verkligen fint att James fick chansen att skriva böcker om sig och Bob. Jag tror att de två skapat uppmärksamhet för hemlösas situationer. Det känns så sorgligt att de dagligen sliter med att sälja tidningar medan folk bara jäktar förbi och inte ser.
Det är verkligen fint att James fick chansen att skriva böcker om sig och Bob. Jag tror att de två skapat uppmärksamhet för hemlösas situationer. Det känns så sorgligt att de dagligen sliter med att sälja tidningar medan folk bara jäktar förbi och inte ser.