Minirecensioner på sommarpraten jag hört hittills, del 2.
Claes Månsson
För det första, en fantastisk berättarröst. Att lyssna på Claes blir liksom aldrig stelt eller stolpigt. Fin röd tråd genom hela pratet som handlar om att vara en (lång) man som är blyg och känslig och helst bara vill gömma sig. Men istället hamnar han på scen. Så fint prat. Lyssna!
Katarina Wennstam
Kanske (eller jo, ja!) årets viktigaste sommarprat. Om kvinnors rätt till sina egna kroppar. Om hur kvinnliga vs manliga brottsoffer blir behandlade.
Victoria Silvstedt
Lite tråkigt berättat, väldigt mycket läsa-från-pappret. Hade nog önskat lite mer djup och kanske få veta nåt som en inte redan visste om henne.
Stefan, Ebbas Pappa
Det här sommarpratet är så svårt att kritisera, eller det tar emot att göra det. Men här hade jag "förväntat" mig ett sorgsamt men fint och berörande prat om en älskad och förlorad dotter. Istället hör jag en förkrossad man berätta om sig och hur han förlorat hela sin vardag. Tycker inte heller det kändes som rätt tillfälle att kritisera hur Sverige hanterat terrorattacken, kanske skulle det ämnet få ett eget tal istället. Jag tycker han borde fokuserat mer på Ebba och deras relation just här, än hans trasiga vardag som blev kvar.
Och obs vill inte alls förminska hans sorg! Att förlora ett barn så måste vara fruktansvärt att vara med om.
Marko Lehtosalo
Förvånansvärt bra! Älskade att han visade sig så sårbar och öppnade upp kring barndommen.
Jonas Waltelius (Framröstad av lyssarna)
Jonas berättar om sin svensexa som går totalfel.
Ett av de praten jag på förhand sett mest fram emot. Om hur livet kan ta en väldigt snabb vändning och att en inte borde klaga på petitesser. Rörande och fint.