Om Bokmässan (och Broder Daniel).
Nu ska vi ta en titt på hur det såg ut i söndags på årets Bokmässa. Min mamma kom till Göteborg för att tillsammans gå och kika på roliga personer, sicksacka genom montrar och människor, och såklart handla ett gäng med ord att ta med hem.
Bokmässan det här året innebar dock något mer. Min inre tonåring skulle äntligen få lyssna på sina musikgudar. Höra dem berätta med egna ord.
Okej, vi tar allt från början:
Vi traskade dit tidigt för att få biljetter till ovan nämnda superviktiga händelse i mitt tonårshjärta. Rad fyra, hurra!
SÅ skönt att vara där tidigt på grund av detta ↑ Jag hade fått den rosa biljetten och kunde andas ut. Vi gick in på själva mässan och man kunde se gången där en gick för folkmassor hade inte riktigt börjat trilla in än. Vet faktiskt inte om det hänt förut.
Vi gick runt ett tag och bara tittade och handlade tills alla monterprogram och signeringar startade som vi planerat att gå på. Ebba von Sydow och Emilia de Poret till exempel. De har gjort en stil-bok som jag varit nyfiken på, vilket ungefär halva Sverige också tydligen var för boken var helt slutsåld när vi trodde att vi skulle kunna köpa en. Så det fick bli en Adlibris-beställning på kvällen istället.
En bok som jag lyckades haffa däremot var Tid av Alex och Sigge. De hade en egen monter halvt upphissad i taket. Och så fick man gå upp några i taget på en liten trappa. Kändes som att man skulle gå upp och träffa några högst viktiga personer. De var extremt gosiga under signeringen också, bev ju alldeles överrumplad :):)
Fick kramas med den här nallen också. Sveriges mest positiva människa?
Okej, sen hörni! Det en väntat på sen i våras. Jag mötte upp Kajsa, blev 16 mentalt, och gick in i stora salen och letade upp våra platser. Det omtalade seminariet med Broder Daniel :):):) Vi och en massa stjärnprydda tonåringar. Hur fantastiskt ändå att bd-poppare finns fortfarande?! De var ju liksom inte ens födda då.
Och sen kom de in! Så fint att Per Sinding Larsen intervjuade, som att det blev 90-tal för en timme. Och ju mer tiden gick desto mer avslappat blev det. Som att få tjuvlyssna nästan. Älskar att de har sån självdistans och pratade länge om hur kassa de var under Emmaboda -97. Titta på allt här!
Allt drog ut på tiden och de hade säkert kunna sitta där och prata en timme till. Istället började funktionärerna vifta att det var dags att sluta. Hejdå och tack för den här gången Bokis. Det var toppen i år.
Men! Hörni, det slutar ju inte där. Det här hände också!!! (Ja det kräver precis så många utropstecken.)
Ni ser ju att jag ser ut som en euoforisk femåring. Kände mig även precis så. Efter att ha snackat om att nån dag få stöta ihop med Henrik Berggren, i flera år, och nu till slut. Äntligen. Det var som att kastas tillbaka till sitt sextonåriga jag som hade bd-bilder uppklistrade över halva rummet.
Ni ser ju att jag ser ut som en euoforisk femåring. Kände mig även precis så. Efter att ha snackat om att nån dag få stöta ihop med Henrik Berggren, i flera år, och nu till slut. Äntligen. Det var som att kastas tillbaka till sitt sextonåriga jag som hade bd-bilder uppklistrade över halva rummet.
Älskar att vi matchar också. Svart över blått och halsduk :D
Sov ganska så skitbra efter den här dagen.
Klart slut.
Åh så kul!